Om boken: 1990 / Bluefish gick fri i det klara vattnet i södra Atlanten och njöt av ungdom och styrka. Lång, med en stram kropp, som gjuten av grått stål, med en strömlinjeformad, slät panna och en kraftfull svans, med en stark käke och ett skarpt öga - han var vacker. Han levde, jagade, lekte, solade sig i de varma havsströmmarna, och ingenting överskuggade hans frihet. Hans hemorter låg norr om ekvatorn, och Bluefish kom inte ihåg dem, återvände inte dit, den oföränderliga lagen för allt levande hade ännu inte överträffat honom, vilket tvingar fiskar vid en viss tidpunkt att flytta till lekplatsen, dit de föddes en gång, där deras föräldrar lämnade dem försvarslösa ägg - ett bud på framtiden, ett vagt spöke av fortsättningen i sitt slag.